Joakim Pirinen behöver ju knappast någon närmre presentation. Senast blev han vansinnigt hyllad i Sydsvenskan för sin makalösa bok Kvarteret Kolossen.Hej
Här kommer min lista.
1. Joe Sacco - Safe Area Gorazde, Fantagraphics 2000. Sacco är den främste i den nya journalistiska seriegenren och "Safe Area" är avgjort det av hans album som gripit mig starkast. Han visar Gorazde, en utsatt enklav under kriget i Bosnien, i närbilder, panoramabilder och kartor så väl att man som läsare tror att man var där.
2. Matti Hagelberg - Holmenkollen, svensk utgåva Optimal 2001. Matti har en absolut egen skrapkartongteknik och ett märkligt sätt att bygga upp sina seriesidor, de ser ut som tvåletiketter från en östeuropeisk landsortshåla på planeten Mars, och även hans humor är sant experimentell.
3. Lars Fiske & Steffen Kverneland - Olaf G. svensk utgåva Optimal 2007. En serieessä om en norsk minimalistisk skämttecknare, verksam i Tyskland under 1900-talets första hälft. De båda upphovsmännen tecknar sig själva och varandra, måhända drickande bier någon gång för mycket, men på ett sådant sätt att varenda ruta - varenda! - är ett grafiskt mästerverk. Oöverträffbart (även rent trycktekniskt).
4. Gene Luen Yang - American Born Chinese, Roaring Book Press 2006. En grafisk roman med ett helt genialt, tredelat berättargrepp, där han bland annat återvänder den mångtusenåriga sagan om Kung Markatta. Överlägsen Tomines "Shortcomings" som tar upp samma, hittills rätt oskildrade ämne, hur det är att vara asiat född i USA.
5. Alison Bechdel - Husfrid, Ordfront Galago 2009. Det går inte att komma ifrån, det är den språkligt mest högstående grafiska romanen hittills. Slutbilden fick mig att börja gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar