onsdag 16 november 2011

Timbro - förlagsvärldens vuxendagis


Högern har en stor, fin tankesmedja som heter Timbro.

"Vårt eviga uppdrag handlar om att tillgängliggöra omistliga liberala klassiker och vinna nya generationer för våra idéer", står det på deras hemsida.

Timbro drivs av något som kallas Stiftelsen Fritt Näringsliv, vars främsta uppgift är att driva Timbro, och de två organisationerna har samma person som ordförande.Men hur finansieras verksamheten? Timbro har inte ens vett att skämmas, utan på Stiftelsen Fritt Näringslivs hemsida stoltserar man redan på startsidan med följande:

"Välkommen till Stiftelsen Fritt Näringsliv.
Stiftelsen Fritt Näringsliv bildades 2003 av Svenskt Näringsliv tillsammans med Näringslivets Fond (Näfo). Syftet var att skapa en hållfast bas för opinionsarbete för marknadsekonomi och fri företagsamhet.
Vid stiftelsebildandet sköt Svenskt Näringsliv till trehundra miljoner kronor och Näfo hela sitt kapital om ca tjugo miljoner kronor. Samtidigt upphörde det årliga anslaget från Svenskt Näringsliv till Näfo, vilket uppgick till ca trettio miljoner kronor om året inkl moms."

Trehundratjugo miljoner kronor. Summan är så hisnande stor att man måste bryta ned den i mindre delar för att förstå. En bokproduktion på Galago kostar i runda slängar 85 000 kr. Vi ger ut tio böcker om året. Om någon "sköt till" 320 miljoner skulle vi alltså ha råd att driva Galago förlag i 400 år - utan att sälja en enda bok, eller kvittera ut en krona i statligt litteraturstöd.

Vi tar det igen. Hade magnaten Louis de Geer - sin tids svar på Svenskt Näringsliv - vid sin död 1652 testamenterat 320 miljoner i dagens penningvärde till Galago, hade vi kunnat ge ut våra fina serieböcker genom hela stormaktstiden, "mordhotat" Axel von Fersen i en krönika, fått recensioner i första numret av Aftonbladet 1830, gjort narr av hela den industriella revolutionen, haft bokbord på Stockholmsutställningen, gjort ett "nu blåser vi borgarna"-nummer efter skotten i Ådalen, hånat både Bohman och Reinfeldt och ändå tryggt kunna kämpa vidare ända till 2052 innan vi måste börja fundera på att kanske sälja lite böcker för att inte gå omkull.

Förresten, på tal om det av Timbro så hatade litteraturstödet som utarmar kulturen och får statskassan att blöda, så visar en snabb uträkning att pengarna Timbro fick av Svenskt Näringsliv och Näfo motsvarar Galagos samlade kulturstöd under mer än 1 000 år.

Det politiska särintresse som kontrollerar en överväldigande majoritet av svenska tidningar har alltså också fått trehundratjugo miljoner kronor i present från svenska företag för att sprida sina idéer - exempelvis att statligt kulturstöd är av ondo och att förlag och tidskrifter som inte kan bära sina kostnader och konkurrera på marknaden saknar existensberättigande. Finns här en bristande logik, eller är det bara jag? Är en skyddad verkstad okej när pengarna kommer från näringslivet?

Mats Jonsson

5 kommentarer:

  1. Fan vad bra du är, Mats Jonsson.

    SvaraRadera
  2. Släpp Ayn Rand på Galago - få 300 miljoner i kulturstöd!

    SvaraRadera
  3. Det skrivna ordet var en gång en maktfaktor, olika politiska grupperingar har använt det för att vinna fördelar. NU FINNS internet och alla sådana initiativ faller ihop, vi står inför den ultimata demokratin. Den som sprider sin åsikt bäst, vinner. Vänster/höger försvinner tror jag.

    Johan

    SvaraRadera
  4. För att knyta till din rubrik: Timbro är ju också precis ett sånt förlag som borde anpassa sig efter marknaden ("efterfrågan") för att inte vara just ett vuxendagis. Till exempel hade jag välkomnat ett försök till objektiv granskning av det de kallar "Popvänstern" (som jag sympatiserar med) med deras ingångsvinkel: är folk inom populärkuluren vänster för att tjäna på det? Istället fick vi en jättelång krönika utan korrektur som inte ens försöker vara en debattbok. Killen hade inte ringt ett enda telefonsamtal för att se om de omnämnda personerna faktiskt hade de åsikter som tillskrevs dom, för att inte tala om de intervjuer som kunnat ge en bra bok - men ändå finns den säkert i fler bibliotek än galago.

    Det är väl det mest uppenbara exemplet på att de är en lekstuga, men så klart finns det åtskilliga.

    SvaraRadera
  5. Nuvarande centerpampen gillar Ayn Rand, inse att det är ett gäng galningar i regeringen.

    SvaraRadera