Jag har nu varit ledig i lite mer än en månad, och har fått upp ångan. Jag har skrivit manus till hela första kapitlet av min kommande serieroman (48 sidor) och skissat 32. Så här en bit in i arbetet känner jag att mina idéer håller och att boken kommer att bli åtminstone lika bra som sina föregångare. Det är en lättnad, även om jag givetvis inte kommer att slappna av helt förrän åtminstone min hustru, min kusin, min redaktörskollega, åtminstone en handfull recensenter samt David Liljemark godkänt frukten av mina mödor. Om drygt ett år.
Dessutom inser jag hur mycket jag älskar att rita serier. Inget annat har en sådan ångestdämpande effekt, inte så mycket genom det självbiografiska ältandet av gamla och nya problem, som genom det fria, meningsfulla, monotona arbetet i sig. Tack och lov att jag har idéer till åtminstone fyra böcker till efter den här.
Sist men inte minst får jag sitta ensam i mitt hem timme ut och timme in varje dag. När manusarbetet är färdigt kan jag till och med ha någon gammal film eller tv-serie jag redan sett några gånger på som bakgrundsbrus, och ta in innehållet med öron och ett kvarts getöga. Jag har redan sett om Sagan om ringen-trilogin (SF eller fantasy stör minst i arbetet) och just nu befinner jag mig i avsnitt tre av första säsongen av Babylon 5, ett nöje som lär räcka tills första kapitlet är tuschat, scannat och klart.
Nu är det kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar