Läste till sist idag ut Asterios Polyp av David Mazzucchelli. Får väl säga att storyn håller måttet på ett ganska traditionellt amerikanskt vis (en vit mans uppgång, högmod, fall och uppvaknande bla bla) men den föll något i mina ögon precis på slutet. Framför allt så blev jag enormt tilltalad av estetiken som verkligen lyfter berättelsen. Det här kan faktiskt vara det vackraste seriealbum jag läst. Det var något med det som helt enkelt bara fick mig att falla handlöst. Kanske för att det, till skillnad från till exempel Chris Wares Jimmy Corrigan som jag tycker är makalös vacker, fortfarande känns oerhört, ja, SERIE helt enkelt. Jag har inte känt mig såhär estetiskt revitaliserad på länge. Vet inte om ni håller med, men jag kan bara säga att det här albumet är ett måste.
Håller med helt och hållet, det här är definitivt en av 00-talets bästa serier. Mazzucchelli visar verkligen hur serieformatet kan utnyttjas för att berätta en saga. Helt otroligt
SvaraRaderaJag har redan en känsla av att jag vill plöja igenom de 340 sidorna igen trots att jag nyligen läst den. Kan ju inte säga att det händer alltför ofta.. Frågan är ju om vi får vänta i 15 år till på nästa mästerverk?
SvaraRadera