Jag tänkte bara kommentera Matilda Gustavssons text i Sydvenskan som hastigast. Jag orkar inte gå in mer på övertolkandet av textraden ”skjut Per Gudmundson”. Då låter jag nämligen precis som skribenten en rad text ta allt för mycket plats från allt annat fantastiskt som faktiskt för mig är Galago idag.
Det känns så oerhört typiskt att när en tidning som ses som den största inom sin konstform väljer att ta ett tydligt steg till vänster, ta itu med jämställdhetsfrågor och protestera mot det rådande samhället, så ska den behandlas som tjejen i mellanstadieklassrummet som helt plötsligt börjar föra lika mycket väsen som killarna. Vänstersatiren borde slå åt alla håll, borde visa hela människan, borde veta så mycket bättre säger den trötta kritiken. Nej säger jag. Det borde den inte. Inte alltid. För klass handlar faktiskt om pengar, rika är ibland rasister med bortskämda pudlar och då är de rasister med makt. De här sakerna behöver, vad skribenten än tycker, fortfarande sägas, och jag tycker faktiskt att de behöver sägas om och om igen. För hur mycket högerspökena än skriker ut att vänsteråsikter skulle vara konsensus så håller de åsikterna på att sakta men säkert glömmas bort i ett debattklimat överfullt av Per Gudmundson och Johan Lundberg.
Givetvis är Galago också de starka serieberättelsernas forum, det är en av de pelare vi står på. Men skulle vi inte protestera mot och häckla makten. Då skulle vi inte göra vårt jobb. Serier har alltid haft det uppdraget och vi älskar det.
Jag vill avsluta med att ta upp det andra övertolkandet i Gustavssons text, även om Gustavsson kanske skulle fokuserat mer på att läsa serierna än att hänga upp sig på textrader. Mitt eget uttalande om att varje nummer av Galago från och med nu är ett nummer där vi blåser borgarna. Det stämmer, men inte som skribenten verkar tro med bara plakat och slagord. För mig är nämligen varje enskild konstnärlig kulturgärning att blåsa vår kulturfientliga regering. Galago kan därför inte vara något annat.
För alla er som längtar tillbaks till ett Sverige där inte allt behövde vara så politiskt hela tiden så visar SVT Nilecity i repris nu under sommaren. Robert Gustafsson drar bögskämt i kilt, om det känns fräschare.
Johannes Klenell
Galago
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar