Tjänstledighetsbloggen: Avsnoppande svar på dumma frågor

Ett första smakprov
Min fästmö och jag sitter på Zombie Bar, jag klappar ömt den nyligen utkomna Hey Princess och passar på att göra narr av min gode vän Jacob. Det du ser till vänster är den första helt färdiga sidan i min kommande bok, den jag är tjänstledig hela våren för att sitta hemma och rita. Sanningen att säga blev den här sidan klar för ganska länge sedan, och sedan dess har jag färdigställt ytterligare 31 sidor, men jag är fan inte ledig för att sitta och blogga. Sidan är dessutom hämtad från mitten av kapitlet, eftersom jag tuschat sidorna huller om buller för att lura mig själv att arbetet inte är lika malande monotont som det faktiskt är.

This House Is On Fire
Något alla tecknare vet är att man måste ta säkerhetskopior på sina opublicerade serier och förvara dem skilda från originalen, eftersom man aldrig vet vad som kan hända. Huset kan brinna ner, eller så. Denna dygd har jag aldrig ägnat mig åt, eftersom jag är för lat för att sudda, scanna och fixa sidorna allt eftersom de blir färdiga, utan i stället sparar detta skittrista moment till sist och alltså får sitta och sudda i veckor precis innan boken ska gå till tryck. Den här gången hade jag verkligen tänkt skärpa mig, men icke. Så döm om min horreur när min hustru ringde härom veckan och berättade att vårt hus stod i ljusan låga! Jag satt och ritade hemma hos Simon Gärdenfors men skyndade mig givetvis hem till avspärrningen för att förhindra mina okopierade original från att bli lågornas rov. Polisen vägrade emellertid släppa in mig med hänvisning till min personliga säkerhet och det blev en mycket orolig natt i exil. Som tur är spred sig aldrig branden från den andra flygeln av vårt gigantiska hus och morgonen därpå fick jag återse mina inte ens rökskadade original. Se det som en väckarklocka, en sedelärande historia, en varning från historien. Men har jag idag suddat, scannat och backupat mina 33 originalsidor? Så klart jag inte har. Vem tror ni att jag är, David Liljemark?

Avsnoppande svar på dumma frågor
En sak jag missade på den tiden jag satt på Galago hela dagarna var alla skojiga telefonförsäljare. Jag har givetvis s k Nix-skydd, men det gäller inte för min enskilda firma så uppenbarligen har diverse ljusskygga verksamheter ringt och ringt och ringt till min hemtelefon dag ut och dag in i åratal, och först nu får de svar. I dag ringde en trevlig ung man från Nordens ledande leverantör av kredit- och affärsinformation för att sälja på mig en papperslapp där det står att mitt brevlådeföretag har kreditvärdigheten AA, vilket tydligen är mycket fint. Papperet skulle kosta 995:- utan ram och 1495:- med, tror jag att det var. När jag tackade nej berättade han att papperet var signerat för hand av deras VD, varpå jag inte kunde hålla mig för skratt. När han, smått desperat, avfyrade sitt sista argument - "vill du inte ens ha det som kuriosa?" - lyckades jag för en gångs skull hitta det självklara svaret: "Anledningen till min firmas fina soliditet är att jag i alla år tackat nej till sådana här erbjudanden." Då önskade han mig en fortsatt trevlig dag.

Nu ska jag vara tyst och rita.