Jag fick en fin recension i Femina! Det kanske mest oväntade med det var att jag KÖPTE Femina. Och så var det lite oväntat att min farmor säger att hon känner igen sig i båda figurerna.
Hade du en plan från början att du ville ge ut en bok om heteroparet, eller när fick du idén om att samla serierna?
Näe, från början ritade jag bara. Det var väl efter att jag gjort en femton-tjugo serier som jag började tänka på bok. Men innan det hade jag faktiskt tänkt göra en väldigt seriös och självutlämnande bok med ungefär samma tema. Nu är jag glad att jag inte gjorde det.
Fick du skriva till och jobba mycket för att historierna skulle fungera tillsammans som en berättelse i ett längre sammanhang, eller fungerade det automatiskt?
Inte automatiskt. Jag jobbade en hel del med helheten och balansen. Ville inte att ha en jätteskojig serie på varje sida, då blir man som läsare lite andfådd tycker jag. Jag ritade många nya serier för att historien om paret skulle bli som jag ville. Jag plockade även bort några stycken.
Teckning och text kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt i boken och berättar tillsammans varje historia. Hur jobbar du? Har du situationen klar för dig innan du sätter dig med en sida? Kommer text eller bild först?
Jag gillar både bild och text. Ibland är det ett ansiktsuttryck som är själva skämtet, ibland ett knäppt resonemang som innehåller ett roligt ord, tex. surdeg eller medelklasstäcke. Men oftast är det både och, då är det texten som kommer först. Det brukar gå till så här: "jag ska göra en serie som handlar om ludd i torktumlaren. Hur ska jag skämta om det?"
Ganska ofta är det så att ingenting alls kommer ur en. Då får man sätta sig och hitta på nåt. Det brukar leda till ett par helt obegripliga eller skittråkiga serier som man får slänga innan det blir bra.
Det är en fin balansgång mellan att vara personlig och privat. Händer det att du struntar i att publicera serier för att det blivit för privat, eller har du någon gång ångrat något som du publicerat?
Jag ritar hela tiden i skissböcker. Där finns en massa serier som inte ska publiceras. T.ex. väldigt självömkande historier. Men av det som jag publicerat ångrar jag nog inget. Förutom det som kanske inte är så bra. Men äh! Det är ingen idé att ångra sånt man gjort, då blir det ju extra meningslöst att man överhuvudtaget gjort det.
När jobbar du som bäst? Spelar tidpunkt eller omgivning någon roll?
Bäst är när jag sitter vid ett bord, lyssnar på radio och duktigt har lagt fram allt jag behöver. När som helst men inte på natten. Jag är en mycket kvällstrött människa. Men jag kan också sitta på kafé. Det är inte så viktigt att det är tyst.
Hur ser framtidsplanerna ut nu? Kommer vi att få läsa mer om heteroparet eller har du något annat projekt på gång?
Det blir mer heteroserier vad det lider. Men just nu ritar jag en serie till Unga Radioteatern, efter en pjäs av Sofia Fredén. Det är väldigt kul, och ska bli en serietidning som ska delas ut till barn i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar