Vi har varit i media!!! Lyckorus och kommentarer på det.

Såhär mellan två festivaler, Littfest i Umeå och Textival i Göteborg, så ska jag försöka gå igenom vår mediala närvaro senaste veckan. Denna har trots att vår första bok kommer från tryck först nu på fredag varit oväntat stor.

Det började egentligen tidigare i förra veckan med att tidningen City skrev om oss och det kan läsas här.

Sedan skrev Fredrik Strage om oss och mig i sin krönika Dubbla X-kromosomer i Arvika. Här vill jag dock utveckla mig lite. För det första. Vi har aldrig hållit det faktum att vi arbetar med kvotering hemligt för att våra konstnärer ska känna sig kvoterade eller inte. Jag hoppas och tror nämligen att alla fattar att även med kvotering så är det inte så att kvalitén på materialet i tidningen blir sämre. Däremot blir två manliga redaktörer, som kanske tidigare haft en förmåga att se väldigt mycket män där ute, väldigt mycket bättre på att göra sitt jobb om vi får ett verktyg som gör att vi ser att världen är typ dubbelt så stor som vi undermedvetet trodde den var innan. Anledningen att vi höll tyst om det var helt enkelt för att braksvennesverige skulle reagera precis som de nu gör kring Arvikafestivalen och börjar prata om artisternas kvalitet. Återigen, kvotering är ett verktyg som gör mig som förläggare bättre på mitt jobb, det gör inte någon tecknare sämre på sitt. För det andra. Om det nu skulle vara så att Arvikafestivalen använder detta som en marknadsföringsmetod så stödjer jag även det fullt ut. Det är väl mycket bättre att marknadsföra sig genom att vilja göra något bra än genom låta allt rulla på som vanligt? Annars kommer vi farligt nära ett resonemang i krokarna av "Det är klart att man får ligga med vem man vill, men måste dom hålla på och pridefestivala och komma ut i ansiktet på en hela tiden?" och det känns ju både förlegat och rätt sunkigt.

Ok, efter det for vi i alla fall till Littfest och där skrev tidningen Kulturen om oss såhär. Jag, Sara Granér och Anneli Furmark for sedan till Sveriges Radio där vi medverkade i Nya Vågen i P1, något som var väldigt roligt men samtidigt skitläskigt då det nästan svartnade för ögonen på mig av trötthet bitvis under programmets gång.

Sedan kan ni också höra vår kamrat och författare Karolina Bång i Ligga med P3, Karolina är ju aktuell med boken Cowgirls som kommer till Pride i sommar.

I morse så fick jag så också se en recension av Galago 102 som gjorde mig jätteglad i Helsingborgs Dagblad.

Idag är det den första riktiga vårdagen och jag känner att det också är början på ett sketabra Galagoår.

Tre kvartal Granér till halva priset

Nu sitter vi här med ett antal överblivna exemplar av Sara Granérs Vikariekalender 2011. Det må vara mer än åtta månader kvar av året, men det börjar kännas lite kymigt att sälja dem till fullpris. Så nu har vi ett förslag:

Skicka ett mail till galago (snabel-a) ordfront.se och ange namn, adress och hur många kalendrar du vill ha, så får du köpa dem för 50 spänn styck, inklusive frakt. Och då innehåller den här lilla rackaren ändå tolv exklusiva seriesidor som är högst läsbara oavsett vilket år det är.
(Man betalar med en faktura som skickas tillsammans med kalendern.)

Jag borde inte men...

Jag måste ändå släppa den här bomben. Idag dök detta upp i sen första form. Det är inte det slutgiltiga omslaget som Elin Almered skickat men till bokmässan 2011 kommer:

Det är helt nyskrivet material tillsammans med serier som gått i bland annat Bang och i vår egen tidning. Äntligen kommer serier som Månadens Manshora och Tolv Tröttsamma Typer i bokform! Robert Gustafsson, Niklas Strömstedt med flera får sig en redig känga. Och vet ni? Den här boken kommer vara helt i färg. Som ni märker är vi på väg att slå världsrekord i makalösa böcker det här året.

En vårförkunnelse

Nu är det dags igen för Galagos borgarbasharnummer. Vi trodde att vi bara skulle behöva göra det här vid varje valår, men vi har, efter senaste valet, beslutat oss för att varje år är ett år att stoppa borgarna på. Vi söker därför nu serier som häcklar överhögheten, serier som är ren diskbänksrealism från fabriksgolv eller vården eller härligt pantade serier fulla av gammalt gött moderatförakt. För nu får det fanimig vara nog!

Deadline för Galago 2/2011 är den 15:e april och den ska givetvis finnas i folkets händer den 1:a maj.

Givetvis kör vi releasefest på Nalen den 7:e maj i samband med SPX, det blir musik, borgarpiñatas och Kolbeinn har lovat att tolka revolutionen i neon.

BÅNG BÅNG BÅNG!!!

Hej allihopa och välkomna till ett nytt år med Galago. Idag ska vi inte bara visa upp utkastet till omslaget på Karolina Bångs informativa queerbuskis/erotika Cowgirls utan även bjuda på ett smakprov ur boken. En hel serie faktiskt. Spana in. Detta kommer sluta i fest fest fest. Release på Pride (givetvis) med Cowgirlparty, armbrytning och linedance! Kolla in Karolinas blogg för mer info. Trevlig läsning!!! (klicka på bilderna för att läsa)

Välkommen till Gaza

En del böcker känner man genast att man måste ge ut. Sällan, om någonsin, har jag känt det så tydligt som när jag läste Joe Saccos Footnotes in Gaza i form av en manusbunt på drygt 400 lösa A4-kopior. Det var ett år och tre månader sedan, och nu är den svenska utgåvan färdig att skicka till tryck samtidigt som revolutionerna sveper över arabvärlden. Boken kommer ut i slutet av mars, och är det bara en seriebok som förtjänar att bli läst i år så är det den. Här hittar du en recension av den amerikanska originalutgåvan i Dagens Nyheter, och här är New York Times recension.

Listor!! Listor!!

Jag tänkte att det är dags att summera serieåret som gått och uppmanar därför nu alla seriebloggare att göra samma sak. Jag gör det utifrån dessa kategorier och för att maximera ryggdunket väljer jag att inte ta med något från Galagos utgivning där jag ju har massor av favoriter.

Årets tre bästa svenska album:

1. Malin Biller, Om någon vrålar i skogen (Optimal Press) Alltså, det är så mycket med den här boken som är så oerhört bra. Jag har velat skriva till Malin och berätta det varje dag sedan jag fick den men det har varit svårt. Inte bara för att materialet är så oerhört starkt utan också för att jag fanns där i periferin, i Karlstad, under gymnasietiden. Vi kände inte varandra då, men gick på samma gymnasieskola. Och alla de småaktiga tonårsproblem jag gick och bar på på den tiden blev helt plötsligt så jävla futtiga. Om någon vrålar i skogen är en bok om människans allra sämsta, men också bästa sidor.

2. Gunnar Lundkvist, Klas Katt i Vilda Västern (Kartago) Vad ska man säga? Katten är tillbaks. Gunnar Lundkvist är en av de stora anledningarna till att jag arbetar med serier idag. Svärtan, sorgen och humorn gör Gunnar till en av Sveriges absolut mest relevanta serietecknare.

3. Nanna Johansson, Mig blir du snart kär i (Kolik) En av Sveriges skarpaste seriehumorister levererar igen. Jag har redan skrivit ett tidigare inlägg om hur mycket jag gillar den här boken. Nanna Johansson har renodlat sitt serieberättande och sin komiska timing till en ny nivå. Jag längtar redan efter nästa bok!

Bästa utländska seriealbum (jag läst):

1. Ron Rege JR., Against Pain (Drawn & Quarterly) Mycket är fantastiskt här. Rons naiva estetik kombineras med stor humor och en sorts fullständigt naivt allvar.

2. Joe Sacco, Footnotes in Gaza, (Metropolitan Books) Ok, det här är på gränsen till fusk då boken kommer på Galago under våren, men vad ska man säga? Jag håller det här för att vara Saccos bästa, kanske framför allt för att han får fram en sorts tydlighet i det oerhörda hat som råder i Gaza. Min värld skälvde lite när jag insåg hur osympatisk även en revolt mot överhögheten kan vara.

3. Alison Bechdel, Essential Dykes to Watch Out For (Houghton Mifflin) 2010 var året då jag äntligen plöjde igenom Bechdels stripserie och det här är riktigt bra, akademiskt, torrt och kul. Och med jämna mellanrum även dramatiskt. Varför vi inte bestämt oss för att den här boken ska vara en del av vår utgivning snarast har jag faktiskt ingen aning om. Läs den!

Årets bästa seriehändelse:

Den här är svår i år. 2010 är året då vi gjorde allt rätt på något vis. Ett makalöst skoj SPX, en fantastisk visit på MoCCA i New York, den roligaste Arvikafestivalen någonsin, att alla titlar gått så bra i år och ett försäljningsrekord på bokmässan. Årets bästa seriehändelse måste därför egentligen vara hela serieåret. Men om jag måste välja en så är det nog när Simon, Kolb och Mats satt och signerade på MoCCA med sina nya Top Shelf-böcker. Det var nog en av de stunder då jag känt mig mest stolt under min tid här på Galago.

Årets sämsta seriehändelse:

2010 var också året då jag spydde ner toaletten av stress dagen före New York-flygningen. Men värst var när den där förbannade vulkanen snodde halva gästlistan och Mats från SPX. Planen är att 2011 är året då jag stressar ned en smula. Hör ni det vulkanjävlar!

Förhoppning inför 2011:

Att utvecklingen fortsätter, både för Galago och för Seriesverige i stort. Att SPX faktiskt blir så maxat som det ser ut att bli.

Sådärja. Nu hoppas jag alla andra hakar på!